Det som bär tillbyggnaden och avgör om den sätter sig: vilka grundtyper som finns och vad de kostar, hur marken undersöks innan valet, hur en ny grund möter en gammal utan att någon av dem rör sig, vad som gäller för radon, dränering och isolering, när pålning krävs och varför grunden är den del av bygget som inte går att göra om

Uppdaterad 11 september 2026 · Byggfirma Bromma

Grunden är den del av tillbyggnaden ingen ser och som inte går att ändra efteråt. Ett golv kan bytas, en fasad målas om, men en grund som satt sig ojämnt ger sprickor i tillbyggnaden och i anslutningen till huset som kommer tillbaka hur många gånger de än spacklas. Valet mellan platta på mark, krypgrund och källare, och hur den nya grunden möter den gamla, görs efter marken – och marken ska undersökas, inte antas.

Här går vi igenom markundersökningen, de tre grundtyperna, mötet med den gamla grunden, dränering och radon, isolering och pålning.

Marken

Innan grunden väljs undersöks marken: en geoteknisk undersökning med provborrning eller sondering visar om det är berg, morän, sand eller lera, hur djupt till fast botten, och var grundvattnet står. På berg och morän bär en platta utan åtgärd. På lera kan en platta sätta sig och behöver antingen pålning eller en förstärkt konstruktion. Grundvatten nära ytan utesluter källare utan omfattande tätning. Husets egen grund berättar mycket: en gammal grundmur utan sprickor på lera betyder att marken bär, en med sättningssprickor betyder att den nya grunden ska pålas. Undersökningen kostar en bråkdel av vad en felgrundad tillbyggnad kostar.

Platta, krypgrund eller källare

Platta på mark: en armerad betongplatta på isolering och dränerande grus, med kantbalk, det vanligaste och billigaste alternativet, ger golvvärme i plattan och inget utrymme under. Krypgrund: en grundmur med ett ventilerat eller isolerat utrymme under bjälklaget, passar när golvet ska ligga i nivå med ett befintligt golv över en gammal krypgrund, och kräver att grunden byggs som en varm grund med isolering mot marken för att inte få fukt. Källare: en grund med utrymme under, dyrast, ger yta men kräver schakt, tätning och dränering, och passar när huset redan har källare som den nya ska ansluta till.

Mötet med den gamla grunden

Den nya grunden får inte lasta på den gamla eller gräva under den. Den byggs intill, med en rörelsefog av mjukt material i skarven, så att de två kan sätta sig oberoende utan att spricka mot varandra. Grävningen intill en gammal grundmur görs i etapper så att muren inte förlorar sitt stöd, och ibland med stämpning. Är den gamla grunden på plintar eller grundmur och den nya en platta hamnar golvnivåerna olika; det löses med bjälklagets uppbyggnad, inte genom att gräva den nya djupare än den gamla. Konstruktören ritar mötet, och det är den ritningen som följs.

Dränering och radon

Runt den nya grunden läggs dränering på nivå under grundens underkant, kopplad till husets dränering eller till en dagvattenbrunn, med dränerande material mot grundmuren och en fuktspärr på utsidan. Den gamla dräneringen kontrolleras samtidigt – en tillbyggnad som ansluts till ett hus med tjugo år gammal dränering är tillfället att byta den på den sidan. Radon från marken mäts i en markradonmätning, och plattan byggs radonsäker med tät plast under och tätade genomföringar om värdena kräver det; i Stockholmstrakten är det vanligt.

Isolering och pålning

Plattan isoleras under med cellplast i 200 till 300 millimeter, mer i kanten där köldbryggan är störst, och golvvärme gjuts in eller läggs ovanpå. Krypgrunden isoleras i bjälklaget och mot marken. Källarväggar isoleras utvändigt. På lera eller lös mark drivs stålpålar ner till fast botten och plattan byggs som en bärande platta på pålarna; det kostar från hundratusen kronor för en mindre tillbyggnad men är det enda som fungerar där marken inte bär. Att bygga en tillbyggnad på lera utan pålning för att spara pengar är att flytta kostnaden till den som ska laga sprickorna.

Grund till tillbyggnad

Så ser det ut i Bromma

Vanliga frågor